Ibland kan det vara intressant att reflektera över var livet tar en någonstans. I mitt fall har min karriär tagit mig på en lång resa de senaste 10 åren: från så djupt ner i tekniken man kan komma, till att arbeta med metoder och människor.

Presentationen som jag höll på Agila Örebro-konferensen för ett par veckor sedan hölls i hörsal T på Örebro Universitet. För nästan precis 10 år sedan stod jag i samma lokal och presenterade mitt licentiatsarbete om mobila robotar och datorseende.

2007: Jag till höger i bild. Min handledare, Achim Lilienthal, till vänster.

2017: Jag som presenterar  erfarenheter från agilt införande på Transportstyrelsen, ett samarbete med Anders Moberg.

Jag blev tvungen att gräva fram min gamla avhandling. Den är förvånansvärt läsbar, åtminstone de första kapitlen. Här förklarar jag vad topologiska kartor – huvudämnet för avhandlingen – är:

Human beings typically do large-scale navigation by using topological maps. A topological map consists of places and links between these places; they are typically illustrated in the form of a graph with nodes and edges. A subway map is a typical example of a topological map (each train connection represented by an edge, each station represented by a node).

When entering the subway station, it is usually not of interest exactly where the destination is located (compared to your current location), but rather what trains to get on to get there. Topological maps are thus useful for large scale navigation. However, on a smaller scale there is still a need to detect and negotiate obstacles.

Om nu någon skulle vara intresserad av vad jag jobbade med då, så finns hela licentiatsavhandlingen här.